Våren kommer allt närmre och jag fantiserar om att få dricka årets första iskaffe i solen på våran altan med en sovandes Herman precis intill mig. Jag fantiserar att en vän kommer spontant förbi och gör oss sällskap, och att vi får tid att prata ikapp och njuta lite av solen. Jag tänker att Kristoffer kommer hem på lunchen, en lunch som vi äter ute och att vi har en rolig skidtur att se framemot när han kommer hem för dagen. Att vi ploppar ner Herman i fjellpulkan och glider med våra skidor efter skoterleden ner till pappa & Cristin i Tuolla och får skjuts tillbaka efter några koppar kaffe.

Sen kommer vi hem och är nöjda med dagen, vi kanske rentav tycker det är skönt med en lugn kväll framför Robinson med några salta skruvar i en skål som vi dessutom hinner tömma innan första reklamen. Herman är på strålande humör och den lilla skallran som liknar ett lamm får honom att göra massa glada miner och ljud.

Herman somnar i soffan 20.00 och vi får 2 timmar helt för oss själva att prata ikapp det vi inte hunnit under hans första levnadsmånad. Vi turas om att ge varann massage på axlar och skuldror och sedan när det är dags lyfter vi våran djupt sovandes pojke till sängen så försiktigt vi kan utan att väcka honom. Pussas godnatt och ser att vädret skall bli minst lika härligt dagen efter också. 

(null)

Idag var vi på en plumsig promenad i den hårda vinden, men Herman var så mysigt nerbäddad at han nog inte märkte att luften inte stod still en sekund. Vi mötte Kristoffer precis när vi kom ner för våran stig som tar oss ner till självaste sandstensbergsstigen. Han kom på skotern efter att ha vart och kört i några timmar med en kompis, han körde upp till gården och lämnade skotern och kom nerrusandes för att hänga med på min och Hermans strapats. Sen gick vi hela familjen ett varv runt berget, och vi mötte massa skotrar och det är så härligt när man ser alla människor som lever livet nu när solen börjar kika fram. Jag älskar det.

Väl hemma igen så skottade vi gården medans Herman fortsatte sin vila i pulkan, sen gick vi in och värmde resterna från våran lördagspizza. 

Jag är så glad över vårat liv just nu, över årstiden som är och över allt vi har framför oss. Låt mig nu få stanna i denna glädje och detta mående, jag vill inget hellre än att kunna njuta av allt som händer varje dag. Det är det som händer nu som är livet, och nu och nu och nu. Jag vill bara få absorbera det här och känna mig närvarande.

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress