15 mars 2021

Ett år

Allt jag skrivit

Ett år har gått sedan pandemin slog till i all världens fart, det sista stora evenemanget som lät genomföras var nog Vasaloppet 2020? Något som jag och Kristoffer- tack och lov - fick vara med om. Där efter ställdes evenemang efter evenemang in (nämner detta enbart för att man skall begripa omfattningen av smittans snabba spridning). Jag tycker tycker givetvis att det vart helt rätt att avblåsa all typ av aktivitet som gör att många människor samlas på samma plats.
 
Kontorsarbetarna på arbetsplatsen började jobba hemifrån och byggnaden som annars var full av människor stod nästan tom från en dag till en annan, min dåvarande arbetsgrupp på 6 personer kvarstod och plötligt skulle man vara hemma vid minsta symtom, man fick höra skräckhistorier om bekanta som insjuknat och man insåg att man potentiellt kunde bli orsaken till någon annans död ifall man var oaktsam.
 
Handspriten har flödat, många människor började bunkra toalettpapper, andra staplade upp mängder av konservburkar i sina hem, en del köpte upp lagret av Alvedon på sitt närmsta apotek, febertermometrarna var slut på varende hemsida, modersmjölkersättningen tog slut i affärerna och även jästen i kyldiskarna - mänskligheten skulle nu börja baka sitt egna bröd I DESSA TIDER. Våran granne som alldeles snart fyller 90år har inte lämnat sitt hem på över 11 månader.
 
Ett år har gått och nu har mina samtalsämnen tagit slut. Jag är lite ängslig att jag blivit en person som berättar samma sak om och om igen till mina bekanta, jag är rädd att jag enbart pratar om min bebisbubbla utan att fråga hur dem andra mår. Men vi måste förstå att det senaste året icket har kunnat bidra med så många nya äventyr för någon av oss, där emot kanske vi har kommit till nya insikter. Jag menar, hade paddel blivit en så poppis sport utan viruset? Hade längdskidorna sålt slut i varenda affär? Hade Ica och Coop gjort rekordintäkter? Hade smuggelhundarna fått genomgå lika stort lidande? Hade kiropraktorerna haft ett så fullproppat schema? Hade byggvaruhusen haft slut på trallvirket? Hade man sett lika många vinterlöpare på gångbanorna? Hade det kommit lika många bebisar 2020? 
 
Mycket har förändrats under detta år trotsallt, och det har pågått såpass länge att det känns som att livet - som det är nu - är här för att stanna. 
Det har pågått såpass länge att man börjar överväga att träffa sina äldre även om faran inte är över. För vi vet ju att ett år är mycket för dem som är 80+, och skall vi försöka rädda våra äldre genom att inte träffas? När vi snarare kan ha ihjäl dem av ensamhet också. Det är en svår balans, men samtidigt är vaccinet så nära så nära.
 
Men på sätt och vis har det senaste året lärt mig OERHÖRT mycket, jag har inte bara blivit mamma, jag har fått så många nya insikter i mitt egna beteende, jag har blivit extremt tolerant mot sådant jag förut kunde bryta ihop av, jag har blivit svältfödd på umgänge, jag har återuppstått efter förra årets vinterkris, jag har knappt varit sjuk och jag har fått ett bättre självförtroende i att snickra mindre ting. 
 
Avslutningsvis vill jag skriva att jag längtar till att allt är som vanligt igen, till att mormor får träffa Herman, till att vi får åka till både Finland och Norge igen, till att man kan strosa i affärer hur man vill, till att alla marknader öppnar, till att kirunafestivalen och The Ark blir av, till att alla guldmedaljörer får visa sina ansikten på prispallen, till att alla barn får träffa sina kompisar i skolan och till att vårdpersonalen får SEMESTER och återhämtning, och tills att barnbarnen kan få kramas med sina mor och farföräldrar. 
 
Över 13.000 personer har dött, det är en enorm siffra, och där av finns ett oändligt antal anhöriga som lever i både sorg, saknad och oro. DET ÄR SÅ HEMSKT. Och än är vi mitt i det, det pågår för fullt och vi kommer fortsätta få nya insikter, och när vi tagit oss ur det här kommer vissa saker aldrig vara sig likt igen för de generationer som fått uppleva detta. Och med lite distans lär vi nog få upp ögonen för vad vi faktiskt gått igenom.

Mot bättre tider!
 
(null)
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress