Tidsuppfattningen är just nu otroligt vilsen för mig, jag tycker att det blir torsdag väldigt snabbt varje vecka och jag får nästan rabbla upp i ett slags mantra att jag varit hemma nu med Herman i 11 veckor för att kunna begripa det. Han blev 11 veckor idag. 11 veckor är liksom längre än ett sommarlov, det är säkerligen minst 12 år sedan jag varit ifrån jobb under så lång tid och ja.. det har väl gått fort.

Idag har jag tagit min vanliga vagnpromenad och jag stannade till på en affär för att köpa hörselskydd i form av ploppar som sitter fast i en båge, och jag tänkte givetvis att kassören kommer tänka att det är barnskrik jag ska skydda mig mot (i och med att jag har med Herman i vagnen) så jag camouflagehandlade två extra grejer: en värmenalle och petskydd till eluttagen. Jag insåg sedan i min harmoniska promenad hem att min camouflegehandling faktiskt gjorde det värre. Jag borde kanske köpt någon snickarpryl istället, en rulle tejp kanske. Eller nej.. det hade icket heller blivit bra.

Nog om det.. mina hörselproppar behövs till både snickeri och barnskrik. För ibland kommer Herman in i ett nattatjorv som troligast beror på att han är övertrött och då är det inte lätt att få han ner i varv. Det är tur att en av oss iallafall är utrustad med ett par bröst som tillslut alltid lyckas få han att bli nöjd och snabbt somna.

Annars känns det nu som att han börjar sova lite bättre och stabilare på dagarna, vilket är välkommet då han den senaste tiden tagit små "powernaps" på 20-40 min ungefär 🤷🏼‍♀️ 

Är detta intressant? Jag har iallafall tänkt att jag ska damma igång bloggen så ofta jag mäktar med, i dehär osociala tiderna kan jag iallafall vara social här på mina premisser och smittfritt ✌🏼

(null)

Jossi

JA!! ♥️♥️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress