OJ vad timmarna går utan att jag vet vad jag gör utav dem. Det kan vara så att jag mentalt är någon annanstans medans jag fysiskt är vars jag är, jag har nämligen aldrig varit så här "frånkopplad". Det är många tankar som uppehåller mig, och kanske är det för att jag inte riktigt hinner tänka färdigt på någonting som jag inte heller känner mig helt närvarande i olika samtal. Precis som vid många påbörjade sysslor, man är lite här och lite där och inget blir varken färdigt eller riktigt bra.
 
För jag tar ju hand om Herman varje minut, och jag blir faktiskt lite hjärntrött av det pga. att jag är på alerten HELA tiden. Jag kan liksom inte slappna av någon längre stund. Men vi myser här hemma, vi vaknar nästan samma tid varje morgon, somnar samma tid varje kväll, vaknar 03 varje natt och jag äter en god frukost varenda morgon. Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar frukost? Jag börjar iallafall ha koll på Hermans alla behov och han tycker att jag ser lite rolig ut ibland. Och ofta kommer Kristoffer hem på lunchen och får sig ett litet leende av Herman och jag får kaffesällskap. DET ÄR SÅ NAJS. Men jag har inte riktigt greppat att min mammaledighet PÅGÅR just nu, det sa liksom bara poff och sedan var vi här vars vi är nu. Och jag har redan varit hemma i 3 månader!
 
     

Jag känner så mycket kärlek för den här pojken ❤️
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress