Jag ränner runt likt en virvelvind här hemma, direkt ett uppdrag är gjort söker jag med blicken efter nästa grej att ta jag i. Larmet ställer jag på 07.19 nästan varje morgon och strax efter 08 kliver jag upp och gör frukost. Jag har det så himla skönt på mina ledigveckor.
 
Som det ser ut nu så jobbar jag kanske enbart till den 29 November, vilket innebär att jag i såfall bara har 19 arbetsdagar kvar. Jag både längtar och icke längtar, jobbet är ju inget jag vill "slippa", jag trivs så väldigt bra.
 
Jag har verkligen tänkt nyttja den "lediga" månaden på ett så bra sätt som möjligt, jag ska satsa på att låta kroppen bestämma hur aktiv jag skall vara och även göra sådant jag blir glad av. För jag har verkligen varit orolig över att vara hemma i vintermörkret, men samtidigt känner jag nu att jag kanske behöver den tiden och att jag förhoppningsvis kan hantera den, speciellt med en enorm mage som troligt kommer att hindra mig från en hel del annars självklara uppgifter.
 
Jag har liksom tänkt laga massor med matbackar och frysa in dem (har läst att mat som kan ätas med bara en hand skall vara tacksamt under färäldraledighet), tvätta lite bebiskläder, julbaka, julpynta, städa, kolla julkalendern, puffa kuddar och förbereda mig så gott jag kan. Har även tänkt boka in en fotbehandling innan barnets födelse pga. når säkert inte ner dit? MEN ÄR DET VÄRT DET? Jag har tänkt promenera om kroppen är sugen på det och lyssna massor med podcasts. Men självklart skulle det kännas betydligt bättre att "gå hemma" i en månad om det hade varit sommar istället. SÄGER JAG SOM HATAR VINTER 🙂
 
 
Barnrummet börjar iallafall bli färdigt, det är bara den lilla sovhörnan som vi fortfarande skall köpa grejer till.
 
Spjälsäng, sängficka, pandakudde, madrass, lakan, täcke, madrasskydd och spjälskydd.
Sen är vi i hamn, och ni anar inte hur skönt det känns för två organistas som jag och Kristoffer, att vara i GOD TID med allt. Härregud, det känns som att bli kliad på ryggen.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress