Trots att jag mått sjukt bra hela graviditeten så tar det såklart stopp för mig också ibland. Igår bröt jag ihop när jag skulle duscha. Det tar liksom DUBBELT så lång tid att duscha och klä på sig. Och jag blir så frustrerad, ledsen, stressad och känner mig bara så jävla enorm och osmidig. Det har blivit omständigt att skrapa golvet, raka benen, ta på sig sockar och kräma på sig BHn på en fuktig kropp. Jag orkade inte igår, och jag hade inte heller tiden att låta det ta tid för Bonde söker fru började mitt i duschhelvetet. STRESS, tårar och sömnbrist blandat i en kompott serverades mig. Härligt!!
 
Men idag mår jag bättre, och idag har jag varit på MVC och allt såg bra ut! Kilona ökar och så även magmåttet, antar att jag dragit på mig en del vätska nu.
 
Det är mycket planering, inköp, och nedräkning. Och jag tror att det kommer komma som en chock när det väl är dags, för under hela resan har det känts så långt bort, liksom så långt bort att man inte riktigt har kunnat föreställa sig. Vi har bara väntat och väntat, undra vad vi kommer vänta på härnäst? Eller behöver vi ens vänta på något? Kanske är det skönt att sen bara få leva här & nu.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress